Vad ska man säga?
Nej. Finns inte så många ursäkter längre. Blogg är ingenting för mig helt enkelt.
Men. Jag ger inte upp än. Tycker ändå om den här. Vet inte ens var jag sa börja...
Hur som helst så var julledigheten och julen alldeles fantastisk. Så underbart skönt att vara ledig så länge. Men, den varar ju inte särskilt länge, även om man är ledig i nästan 3 veckor.... Ingen i familjen har väl riktigt kommit in i de riktiga rutinerna än. Micke och jag gick dock och la oss vid 21-21.30 igår. Tror det hände senast när jag var 15 eller nåt.... 23 eller senare är standard här hemma, för sent såklart och det straffar sig till slut.
Framförallt är det väl Molly som haft svårt med att komma på banan igen. Vill INTE kliva ur sängen och det mesta är jobbigt...alla tråkiga måsten som att klä på sig, borsta tänderna och hela den biten på morgonen. Skynda sig, eller egentligen bara att göra det utan att stanna upp och göra 711 000 andra saker på vägen, är inte riktigt hennes grej. Så vi har det lite kämpigt om mornarna nu kan man säga...
Max har fattat grejen med att prata! Nästan iallafall. Från enstaka ord som där, titta, mamma, pappa, tisse och ni vet standarden så försöker han nu iallafall ljuda i princip alla ord vi säger, och ska härma hela tiden. Inte många klockrena ord men ofta hör man vad han menar och det är så roligt! Han är verkligen en liten charmör som är glad och skrattar mest hela tiden, men med en vilja av stål, precis som sin syster. Kan veeerkligen inte förstå varifrån de fått sin vilja och bestämdhet ifrån. Och det där dåliga morgonhumöret som lilla damen har när hon blir väckt har jag hört att någon annan haft, måste varit Micke... Host host..
Nog om det.
Imorgon är det dags för kalas för syster som blir 21. Hela tjocka familjen inkl. 2 barn (-3 pers) i en liten etta. Det blir nog bra.
Och i helgen blir det Malmö och Disney on Ice!!
