Fotbolls-VM och inskolningsångest
Nu är det igång. Det som stor del av befolkningen ser som sommarens höjdpunkt - fotbolls-VM. Jag är väl inte den som hoppar glädjeskutt men dissar det inte heller, tycker det kan vara ganska roligt när det är bra lag. Nyss sett Holland fullkomligt köra över Spanien - sånt är kul! :)
Är lite segdragen vad jag gäller kort och grejer och jag har precis lagt över bilder från kameran till datorn, sista gången var i Mars... Tyvärr är jag inte så flitig med kameran längre men ibland så.
Älskar den här bildserien på Max. Världens gosigaste och gladaste kille! Och som synes ganska trött här...
Jag har ju som bekant börjat jobba (just det, 6 veckor har det tydligen pågått - vad hände med dom veckorna?) lite smått. Tycker det är fantastiskt skönt och skulle nog kunna ha det såhär för alltid. Vara hemma några dagar i veckan och jobba några. Har dock nästan längtat lite (om man får säga det...) till hösten när vi får 2 riktiga inkomster igen (näe vem fan har sagt att man blir rik av att vara föräldrarledig??), komma in i "normala" rutiner osv... Men när jag nu funderar på det så känns det rätt jobbigt ändå. Max hinner ändå bli nästan 1,5 när det är dags för inskolning och han kommer säkert älska det, det gör han varje gång vi är där och lämnar/hämtar Molly. Men antagligen kommer jag inte vara hemma fler gånger och shit vilken lyx vi har haft och ha såhär mycket kvalitetstid med varandra. Och nu är det plötsligt "bara" 2 månader kvar. Men det är ju också förhoppningsvis en fantastisk sommar dessförinnan.
Vill bara krama om mina barn och njuta av sista tiden hemma.
Dom börjar bli rätt lika nu...:)
